Jag har försökt med självomsorg som ett krav: gympass varje morgon, yoga på schemat, planerade spa-dagar. Men det kändes ofta mer som ytterligare saker jag “måste” göra, snarare än något som gav mig energi eller ro.
Det var först när jag började se självomsorg som små, mjuka handlingar som något förändrades. En kopp te i tystnad på balkongen, att krypa ner med en bok jag verkligen vill läsa, eller ett varmt bad med levande ljus och min favoritmusik. Det behövde inte vara stort eller perfekt – bara något som fick mig att stanna upp och känna efter.
Jag minns särskilt en kväll när jag var helt slut efter jobbet. Istället för att tvinga mig till en lång yogasession, hällde jag upp te, tände ett ljus och satte mig med fötterna på bordet, filten runt mig. Det var inget märkvärdigt, men för första gången på länge kände jag mig lugn och närvarande. Den känslan hade jag inte fått från några rutiner eller prestationer.
Jag har lärt mig att det viktigaste med självomsorg är att lyssna på sig själv. Att välja små handlingar som känns bra just för stunden. Att släppa skuldkänslorna och inte jämföra med hur andra “borde” göra.
Självomsorg handlar inte om perfekta rutiner eller stora prestationer. Den handlar om små stunder av omtanke – för dig själv – som faktiskt ger dig energi, glädje och lugn.